EVERYDAY IS MY BIRTHDAY


Några dagar ”ledigt” från våra jobb = mycket kul trots en liten del jobb men gud vad kul vi lyckats ha det emellan. Hur kan allt vara så bra? Mycket skratt, mycket kul och 110% ren kärlek och välvilja. Hur fint är inte det?

Igår tog Tobi med mig ut på en liten ”casual” tour som slutade i Abu Dhabi marina bland fina båtar i en vacker hamn. Det är ganska långa avstånd till allting här så det är tur att jag har en sån bra chaufför hehe.

_ _ _

A few days ”off” work for both of us equals a lot of fun! How is it even possible to feel this good? We have so much fun together, 110% pure love and kindness. Isn’t that amazing? I am so truly thankful for these days.

Yesterday Tobi took me out for a little ”casual” tour to Abu Dhabi Marina where we were surrounded by breathtaking yachts.

As there is quite a distance between the different places here, I am also spoiled with a handsome driver – could not get better than this.


Vi lovade varandra att inte dricka alkohol efter nyår och so far so good. Kändes lite konstigt att sitta 2 h i en bar och dricka mocktails MEN förvånansvärt trevligt även om det såklart hjälper att man är gift med den andra personen vid baren haha. Men det tycker jag är så skönt med att nu bo här i Abu Dhabi, att inte automatiskt få den där sucken från andra sidan baren när man beställer alkoholfritt, typ som att bartendern direkt tänker ”jaahopp då tjänar vi inga pengar på dem ikväll och kan lika gärna skita i dem resten av kvällen” men här får man inte den sucken och det underlättar ju såklart en hel del.

Tyvärr fuskade vi lite med gluten igår på den italienska restaurangen men i övrigt tycker jag det har gått väldigt bra också, vi älskar ju båda pasta men har nu köpt hem massa glutenfritt som jag gärna äter istället. Har bara känt av min livmoder två tre gånger nu sedan jag påbörjade min antiinflammatoriska diet men framförallt tror jag att det koffeinfria kaffet har hjälpt.

_ _ _

At NYE we promised each other to quit alcohol for a while and so far so good. It felt a bit weird to drink mocktails for 2 hours in the bar but It worked out super well. Maybe it would be weird if the guy next to me wasn’t my husband, but I think you get my point here. I love red wine and it feels so weird not to drink any on a special night like that.

Unfortunately, we ate a lot of gluten in the Italian restaurant but besides that, I think we are doing pretty well. We now have a lot of gluten-free pasta at home and I think it actually tastes quite similar to ordinary pasta. It has helped me a lot to not drink any caffeine these last months, I just hope it will last!! I am so tired of my pain.


Idag vaknade vi riktigt tidigt för att åka ut på äventyr! Ut i öknen för att köra fyrhjuling. Tobi frågade vad jag önskade mig till min födelsedag om några veckor men det känns bara så dumt, för helt ärligt känns det fasen som att typ varje dag är min födelsedag. Det är som att alla dagar är mina favoritdagar just nu. Den gamla Bella hade blivit rädd, men ikke den nya. Trots att man sedan liten flicka ifrån en småstad fått höra ”you can´t have it all” så har jag senaste året lyckats ändra det mindsetet till ”You can have it all”. Vad som exakt menas med att man kan ha allt betyder ju såklart inte att man kanske på riktigt kan bli president i USA imorgon MEN det betyder för mig att JOPP! Du kan vara lycklig.

_ _ _

This morning we woke up early for fun adventures! Tobi asked me what I wanted for my birthday and that got me thinking about how stupid that question felt. Because honestly, at the moment every day feels like it’s my birthday. The old Bella would tell herself ”You can’t have it all” but the past year I have changed my mindset to ”you CAN”. Maybe I would not be able to be Americas next President tomorrow BUT, it simply means, YES! It is OK to be happy. You deserve to be happy. You deserve to have fun, you deserve to have a loving husband and loving friends.


Nu är vi hemma igen på ön efter världens godaste libanesiska lunch. Dags för arbetsdagen att börja. Snart får ni se det nya bolaget jag gått och lurat på.

_ _ _

Back at home after the best Lebanese lunch ever. Time for today’s work! Hopefully you will see more of the company I have been working on soon.

 

Qasr Al Watan


Idag vaknade vi upp dyngförkylda, eller jag har ju varit det i några dagar nu men nu har jag dragit ner tobi i fallet haha. Men då han är ledig några dagar nu från jobbet valde vi att försöka utforska staden lite tillsammans så han tog mig till Qasr Al Watan. Så coolt!


Helt sjukt vilka majestätiska byggnader dem har här. Men det är väl ingen nyhet iof, men hela grejen med att utforska Abu Dhabi är det för mig, för det åker massvis med svenskar ner till Dubai men jag har sällan hört om Abu Dhabi vilket är synd för det finns så mycket att se här, i lugn och ro.

På plats tog vi en te så vi skulle kunna prata bättre och inte ha så ont i halsen haha, MEN det var riktigt gott te med tillsammans med en äpplepaj.

Efter några timmars promenad åkte vi till en fiskmarknad och satte oss på en liten restaurang vid hamnen för riktigt god lunch innan vi åkte hemåt för att jag skulle jobba lite och Tobi lagade middag. Tom kha gai, riktigt underskattad måltid.

Nu ska vi kolla på serien Messiah och äta lite mango sorbet. Vårt nyttiga liv får börja imorgon hehe.
 

NYE 2020

Diskussionerna blev inte många, vi bestämde oss för att fira nyår ensamma hemma bara han och jag. Nu har det varit allt för många resor hit och dit och det är så skönt att landa lite för en gång skull, men som en brev på posten med vääärldens värsta förkylning.

Jag tog på mig det jag sagt, jag styr nyårsmiddag!

Först gick jag runt lite i gallerian som ligger i ”samma” byggnad som vi bor i på Rosewood och gick och handlade inför kvällen och förberedde pralinerna som var så enkla att göra. Allt du behöver är 2 dl sirap, 1 dl kokosolja och 250g kakao, in i kylen i ca 1-2 h och rulla in dem i något fint som pistasch eller rosenblad.

Till fördrink blandade jag 50/50 ingefära kambucha med champagne och lite granatäpple.

Till förrätt hade jag lagt in 200g oxfile i frysen kvällen innan som jag sedan skar i ca 2mm tjocka skivor, bankade ut och serverade på en flingsaltsbädd toppat med parmesan, rostade pinjenötter och ruccola.

För att bryta av köttet för de kommande fiskrätterna serverades det gratinerad romansallad med gruyere ost. Därefter finhackade jag 50% jordgubbar och 50% gurka innan jag stekte på pilgrimsmusslorna.


Nu till min favorit som min far komponerade ihop åt mig, ni bara MÅSTE testa såsen. W O W.

Först stekte jag på sparris och broccoli som sides toppade med pinjenötter och förberedde sedan såsen som kommer här:

1 vaniljstav
2 dl grädde
3 msk riktigt smör
4 dl vatten
1 fiskbuljong
1 dl torrt vitt vin
1/2 hackad gul lök
Salt och peppar efter smak
Maizena / majsmjöl till redning

Hur: Dela vaniljstången och skrapa ur kärnona. Smörkoka lätt med den hackade löken i ca 10 min. Tillför vatten och buljong, koka ca 5 min till. Tillför det vita vinet, red av såsen och tillsätt grädden.

Därefter stekte jag plattfisk enkelt i smör genom att först bada båda sidor i majsmjöl tillsammans med lite salt. Voilá!


Efter middagen gick vi ner till poolen och baren för att se alla magiska fyrverkerier! De höll på konstant i en kvart och det var så fint komponerat. Så himla mysig

 
 

MITT HEMLIGA GIFTEMÅL

Nu ska ni allt få höra! Som jag väntat! Helt sjukt hur jobbig sista månaden varit trots att jag haft så himla mycket kul också. Jag har tömt hela min lägenhet, skänkt typ 90% av mitt liv till välgörenhet och firat jul på 3 ställen i världen innan jag flyttat till Abu Dhabi. Men mer om det i ett annat inlägg, detta ska handla om en sak, hur vi gifte oss. Hur gick det till egentligen? Frågorna är många så här kommer svaren!
”Hur friade han?”

Vi hade bara varit tillsammans i ca 2 månader när vi satt och pratade om att vi en dag behöver ta beslut om att flytta till varandra. Till en början var jag väldigt strängt emot att flytta ifrån Sverige men efter att många bitar föll på plats och det urartade med Instly kände jag bara att, nope. Det är fasen meningen att jag ska flytta till honom nu. Jag hade helt enkelt inte så mycket som gjorde att jag var tvungen att bo i Sverige just nu och Tobi har ju fast jobb, lägenhet, bil i Abu Dhabi etc, så svaret blev ganska tydligt. Så jag tillslut sa, vettu vad? Jag kan tänka mig att flytta till dig, för jag orkar verkligen inte med distansen längre. Sen hände allt väldigt snabbt, jag sa upp mitt deltidsuppdrag, sa upp min lägenhet etc.

För att göra processen att flytta enklare förstod vi rätt snabbt att det är 1000 gånger lättare att vara gifta, så vi pratade om att göra det i smyg, utan att berätta för någon, utan att lägga upp det någonstans och utan att bära ringar eller dylikt för att ge tobi en chans i framtiden att fria på riktigt haha.

Skatteverket gav oss gång på gång fel information om vår hindersprövning vilket ledde till att det som vanligen skulle tagit 2 veckor tog 3 månader!! Under dessa månader hann saker och ting eskalera lite granna och det som skulle bli ett helt hemligt bröllop slutade upp i lite instagramposts haha. Det kändes så larvigt att gifta sig helt i smyg eftersom vi på riktigt faktiskt verkligen ville gifta oss på riktigt, det kändes verkligen 120% rätt, jag vet vet vet att Tobi är mannen i mitt liv och det kan alla mina vänner intyga också, SÅ, let’s do it sa vi.

Eng: Here is all you wanna know! everything! I have emptied my entire apartment, donated about 90% of my life to charity and celebrated Christmas at 3 places in the world when I moved to Abu Dhabi. But more about that in another post, this will be about one thing, how we got married. How did it go? The questions are many so here are the answers!

The Proposal.

We had only been together for about 2 months when we sat talking about the need to one day decide to move to each other. At first, I was very strict about moving from Sweden but after many pieces fell into place and it became depleted with Instly, I just felt that, nope. It is the phase I intend to move to him now. I simply didn’t have as much as I had to live in Sweden right now and Tobi has a permanent job, apartment, car in Abu Dhabi, etc, so the answer became quite clear. So I finally said, you know what? I like to move to you, because I really can’t cope with the distance anymore. Then everything happened very quickly, I resigned from my part-time job, resigned from my apartment, etc.

To make the process of moving easier, we quickly realized that it is 1000 times easier to get married, so we talked about doing it sneakily, without telling anyone, without posting it anywhere and without wearing rings or the like. to give Tobi a chance in the future to propose, for real real haha.

The Swedish Tax Agency repeatedly gave us incorrect information about our obstacle test, which led to what would normally take 2 weeks took 3 months !! During these months, things escalated a little, and what would become a completely secret wedding ended up in a little Instagram post haha. It felt so crappy to get married in secret because we, really, really wanted to get married, it felt like 120% right, I know know know Tobi is the man in my life and all my friends can attest too, SO, let’s do it so vi.


Vi bokade rum på Downtown Camper där vi även skulle ha vigseln, Tobi kom till Sverige i 24h från jobbet och vi hade inte setts på ca 25 dagar, helt sjuuuukt så mycket jag saknade honom. På kvällen hade jag beställt massa mat och efter några glas vin somnade vi rätt tidigt, men det var helt omöjligt att sova! Jag vaknade en gång i timman och tänkte: ”Får man vakna nu?!” 🙂

Många frågor om våra ringar och vi har bara enkla guldringar.

Eng: We booked rooms at Downtown Camper where we would also have the wedding ceremony, Tobi came to Sweden in 24h from work and we had not been seen in about 25 days, totally seven weeks so much I missed him. In the evening I had ordered lots of food and after a few glasses of wine we fell asleep quite early, but it was completely impossible to sleep! I woke up once an hour thinking, ”Can you wake up now ?!” 🙂

Many questions about our rings and we only have simple gold rings.

13 december

The day! Vi vaknade och fnittrade ihjäl oss hela dagen, där satt vi och åt frukost som vilken dag som helst men skulle snart gifta oss i smyg. Bland den sjukaste känslan i världen vill jag lova.

Klockan 12 skulle vår vigselförättare Mona komma tillsammans med Tobias lillasyster och våra två vittnen Philip och Isabella.

Eng: The day! We woke up and giggled to death all day, there we were, eating breakfast as any other day but was about to get married in secret. Among the sickest feelings in the world, I want to promise.

At 12 o’clock, Mona, Tobia’s little sister and our two witnesses Philip and Isabella arrived for the secret wedding.


GIFTA!!! Alltså jag var sååååå nervös innan, helt sjukt!! Insåg att jag aldrig skulle våga gå in ensam i en kyrka framför typ 150 gäster, om jag var sådär nervös inför bara oss, hur nervös hade jag varit då?

Efter vigseln gick vi upp på taket för lite champagne från Philip.

Eng. MARRIIIEED! I was so so nervous! Longing for champagne.



Sen blev det lunch där vi hade vår första middagsdejt, Strandvägen 1 innan några av mina vänner kom förbi i vår svit på Grand Hotel för lite champagne och hejdå/bröllopsmiddag på Nosh and Chow.

Eng. aftrewards we went out for lunch at our first dinner date spot. Strandvägen 1 before some of our friends arrived to our suite at Grand Hotel for champagne and dinner at Nosh and Chow.




Dagen kunde verkligen inte blivit bättre. Det var så himla kul och WOW vad jag älskar den där rackarns människan. Jag är så tacksam över varje minut med Tobias. Jag har aldrig i hela mitt liv känt en sådan fin kärlek där allt är 110% välvilja, omtanke och ren kärlek. Jag känner mig nog för första gången älskad av någon på riktigt. Helt fantastisk känsla.

Eng. The day really couldn’t get any better. It was so much fun and WOW what I love about that guy’s man. I am so grateful for every minute with Tobias. I have never in my entire life felt such a fine love where everything is 110%, care and pure love. I feel for the first time loved by someone for real. Absolutely amazing feeling.


Efter en god frukost på sängen var det dags för Tobi att bära sig av mot jobb igen och jag åkte på en hejdundande julfest tillsammans med Felix.

Eng. After a good breakfast on the bed, it was time for Tobi to set off for work again and I went to a heady Christmas party with Felix.

Det blir en bröllopsfest!

Vi kommer absolut ha ett ”vanligt” bröllop inom sinom tid för vänner och familj, men då det är mycket som händer närmsta året så satsar vi på 2021 eller 2022. Stay tuned!

 

MIN ENDOMETRIOSUTREDNING

Ännu en natt av smärta till dagboken registrerad, detta trots att jag gör det enda som de sa skulle hjälpa mot smärtorna, äter minipiller, men nu har även de slutat fungera trots att jag testat två olika nu sedan de opererade mig och livsglädjen försvinner totalt igen. Störst av allt är nog rädslan för att fortfarande inte veta vad det är som gör så fruktansvärt ont i mig, eller jag vet ju att jag har en hjärtformad livmoder och jag vet att den är kroniskt inflammerad, men varför? Varför blir det värre och värre var år som går förbi mig och hur kommer det vara när jag är 30? Kommer jag ens kunna få barn någongång eller ska jag redan nu ställa in mig på att det inte kommer kunna bli så för mig?

Med risk för att detta kommer bli ett väldigt långt inlägg så ber jag om ursäkt i förväg, men jag kom på att jag faktiskt aldrig har samlat min story på ett och samma ställe.

Ni som följt mig på instagram ett tag har fått följa med mig på sjukhusbesök, operationer etc. och tyvärr är det så många av er där ute som känner igen sig och det gör mig ännu mer ledsen, för jag önskar inte ens min värsta fiende denna smärta som till och med kan få en så glädjesprudlande och positiv tjej som mig att tappa livslusten totalt.

Vi tar det från början,

Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg exakt när jag fick min första menstruation, men jag tror att det var i 8an på högstadiet. Man hade ju hört att det skulle göra ont och sådant redan innan man upplevde det själv, och det fanns även tjejer i högre årskurser som skolkade från idrott etc på grund av mensvärk. Men som det pratades om dem så förstod man nog inte riktigt att det kunde vara för att de genomled en otrolig smärta utan mest upplevdes det som att de skolkade och hade något de kunde skylla på.

Det kändes som att man helt enkelt såg de tjejer som klagade som mesar, och jag ville inte vara en mes.

Nog gjorde det ont för mig redan från början, men redan efter 3-6 månader låg jag där med spyhinken bredvid mig, hemma i fosterställning med tårar rinnandes nedför kinden. I 2 dagar. Mamma bara skakade på huvet och såg nog även mig som en mes som bara ville ha en anledning att skolka.

I 9an träffade jag min första pojkvän Sebastian och två på min skola var gravida. Jag var livrädd och innan något sådant ens blev aktuellt i vår relation fick man p-piller. Som ”tur var” har min pappa historik med hjärtinfarkt och jag fick därför inte äta vanliga p-piller på grund av risk för blodpropp och fick Cerazette.

”Cerazette innehåller små mängder av en sorts kvinnligt könshormon, gestagenet desogestrel. Cerazette kallas därför för ett gestagent p-piller. I motsats till kombinerade p-piller så innehåller dessa inte något östrogen som komplement till gestagenet.

De flesta gestagena p-piller fungerar framför allt genom att förhindra spermierna från att nå livmodern. De hindrar inte alltid äggceller från att mogna, vilket är den huvudsakliga effekten av kombinerade p-piller. Cerazette skiljer sig från de flesta gestagena p-piller genom att ha en tillräckligt hög dos för att i de allra flesta fall förhindra äggceller från att mogna. Därför ger Cerazette ett gott skydd mot graviditet.

I motsats till kombinerade p-piller kan Cerazette användas av kvinnor som inte tål östrogen eller kvinnor som ammar. En nackdel är att blödningarna kan bli mer oregelbundna när man använder Cerazette. Det kan också hända att du inte får några blödningar alls.” – läkemedelguiden.se

YES! Ingen blödning.

Jag levde på som normalt, fick lite ”ilningar” i magen ibland men för det mesta glad och pigg utan någon större smärta. Så var det något halvår och sen slutade jag med dem ett tag för att jag tyckte det var lite läskigt och konstigt att man skulle stoppa i sig något som slår ut hela kvinnans system på det viset och dessutom började jag bli ganska deprimerad och pillerna gjorde inte något bättre om vi säger så. Det var mycket turbulens i livet och det blandat med tonårshormoner som går upp och ner OCH Cerazette var inget att rekommendera. Så jag slutade och där var jag igen, men spyhinken.

Jag laddade ner en app som höll koll på cykeln och fick även se att jag hade ovanligt långa cykler. De flesta av mina vänner hade kanske 28 dagar och min kunde i värsta fall bli 34 och som värst en gång 41! Men det höll sig mestadels kring 34 och oftast kunde jag blöda i 8 dagar. Men vad viste jag?


Mina smärtor var tillbaka och jag gick många gånget till sjuksyrran och läkaren som i princip skrattade åt mig och talade om för mig att det gör ont att ha mens och att jag ska sluta lipa. Som dem sa, ta en panodil! ”Hjälper inte det ja men blanda en ipren och en panodil” ha-ha-ha.

Det gick några år med Cerazette,






Snacka om nostalgitrip att kolla igenom sitt flöde på instagram, jag har sett ut som typ 100 olika människor, bytt tillbaka, bytt igen och haft mig. Skönt att man är ute ur de träsket nu iallafall haha men det var nog nyttigt.

Alla de looksen gick jag igenom med Cerazette iallafall och sen en dag när jag var tillsammans med M för nu ca 2 år sedan så fick jag höra om endometrios för första gången via min vän Lisa Anckarman. Jag satt där som ett frågetecken och kände igen mig i exakt allt hon berättade om, och där fick jag också höra att det är svårare att få barn etc, och eftersom det typ är min absoluta livsdröm så blev jag såklart jätteorolig och bestämde mig för att sluta med Cerazette även om inte barn var på tal med M förrän flertal år så ville jag som kvinna iallafall inte vara naiv och tänka ”aja men när jag är 35 kaaanske jag vill ha barn” för det finns fan inget som gör mig så irriterad som när folk säger så. Snacka om att ta hela biologin för given och blunda för verkligheten.

Så jag ville iallafall ta reda på vad det var jag hade och som ett brev på posten kom smärtorna, de kunde vara borta i 1-2 månader och sen booom var det tillbaka igen och de blev kraftigare och kraftigare med tiden.

”Man ringer inte till 112 med mensvärk förstår du väl”

Tacksam var jag över att leva tillsammans med någon som tog mig på största allvar och alltid pysslade om mig när jag hade ont, följde med mig till läkare, ringde åt mig, bokade in tider åt mig, hämtade mig från sjukhus osv. Evigt tacksam till M för att du orkade kämpa åt mig när jag inte hade någon ork kvar.

Allt började med att åka till gyn på Sophiahemmet som bara idiotföklarade mig till varför jag slutat med mina minipiller och sa att jag borde börja igen. Varpå jag blev superirriterad och sa att NEJ det vill jag inte för jag vill veta vad som försegår i min kropp PÅ RIKTIGT.

Värst var som tur var nätterna, och oftast tajmade det in lagom till helgen så som tur var kunde jag sköta mitt arbete som vanligt förutom någon enstaka gång när jag spydde på jobbet och fick ta en taxi hem.

Jag förstod nog inte riktigt hur illa det skulle bli ju mer tiden gick utan mina Cerazette och helt plötsligt en natt låg jag där i fosterställning och kved med mina flaskor med varmt vatten i hela kroppen, så varma att man skollade huden flertal gånger. M vaknade i vanlig ordning och såg mina drogade ögon, det gick inte att få kontakt med mig och han ringde genast läkare som var jätteförstående till honom och sa något i stil med ”men gud sådär kan hon ju inte ha det, jag bokar in en tid till henne imorgon” vilket blev utmärkt för mig då smärtorna började avta igen och det kändes onödigt att åka in till akuten. (Hatar det).

Så lycklig jag kände mig då, efter att ha sökt hjälp själv minst 15 gånger tidigare utan att bli tagen seriöst. Kanske krävdes det bara att en man ringde in för att bli tagen på allvar?

____

Besöket på vårdcentralen på Gärdet som jag blev skickad till var UNDER ALL JÄVLA KRITIK. FYFAN!!! Förlåt för uttrycken men hon gjorde mig så jävla ledsen och besviken att jag gick ut och sprang hem, sen satt jag kvar i soffan i en timma och grät för att allt kändes så hopplöst så M fick komma hem och krama mig.

Jag satt där i väntrummet med hopp om att någon skulle lyssna på mig på riktigt, men besöket blev rekordkort. Det var en ”tant” som tittade på mig med en sådan skeptisk bitchig blick och sa ”jaha vad kan jag hjälpa dig med då?”, varpå jag berättade om de senaste gångerna och att jag dessutom senast testade Oxynorm utan någon verkan som jag fått från min visdomstands operation, varpå hon svarade ”jaha, men då får du testa med Citodon då” Varpå jag svarar, okej, så du tycker på fullaste allvar att en 21 årig tjej ska bli beroende av opiater och leva på det 1/4 av sitt liv? Låter det hälsosamt? Är det inte då bättre att förstå vad det är som är fel på riktigt? Kanske göra en endometriosutredning? Dessutom hade jag testat det innan också utan någon som helst effekt. Men hon sa bara: ”Ja men alltså mensverk gör ont, då får du gå hem och testa med dessa istället så får du komma tillbaka sen, och även om du skulle ha endometrios så finns det inget du kan göra åt det så det är bara o lära dig att leva med det”.

”…men jag hann inte fram den natten”

Min största rädsla var att vara ensam. För jag hade svimmat av mina smärtor förr och jag var så otroligt rädd över att det skulle hända när jag var ensam, och min värsta dröm slog in. M var i utlandet och jag var ensam hemma, min cykel var ovanligt lång, ca 40 dagar och jag hade börjat bli orolig för om jag var gravid. Men så var jag ensam hemma och la mig kring 23 tiden och vaknar upp kring 03 med otrolig smärta i vanlig ordning och jag kommer ihåg att jag tänkte ”jahapp då var det dags igen” och hämtade flaskor med varmt vatten för att ladda upp. (Jag hade skapat någon form av rutin för när det hände mitt i natten så jag försökte sova igenom smärtan så gott jag kunde trots att man såklart inte får någon vidare sömn) och så låg jag någon halvtimma tills det högg i hela magen, det kändes på riktigt som någon från ingenstans tog en stor kniv och stack igenom magen och jag kommer ihåg att jag skrek rakt ut i panik och svetten rann från hela kroppen och i panik ringde jag 112 och berättade om läget mitt i all panik så gott jag kunde varpå hon svarade ”Men snälla du man ringer inte till 112 med mensvärk förstår du väl” varpå jag svarar något i stil med ”snälla ni måste hämta mig ni förstår inte, jag är ensam och jag kommer förlora medvetandet snart” och hon snäser åt mig igen. Vi lägger på och i panik ringer jag till 1177 och förklarar läget igen och säger snälla ni måste hjälpa mig ni förstår inte allvaret, varpå hon säger ”testa ställ dig i duschen med varmt vatten”.

Hopplöst och förtvivlad lägger jag på och blir irriterad på henne som tror jag inte testat med allt senaste åren och att detta inte är likt i närheten av de andra gångerna så att jag på riktigt för första gången var rädd för mitt liv. Jag inser att ingen kommer hjälpa mig och samlar kraft för att rulla ner på golvet och kravlar mig ut till köket som låg ca 10 meter ifrån sängen för att trycka i mig oxynorm, men jag kom inte fram den natten. Halvvägs tuppade jag av och vaknade av att lägenheten var ljus för att solen gått upp. Det var jävla tur att jag hade för ont för att stå upp. Vad fan hade hänt då? Vart hade jag slagit i huvet och vem hade sett det?

Bo Anzén

Det tog mig lång tid innan jag återhämtade mig psykiskt från den händelsen, jag var så otroligt ledsen, men sen hade M ringt runt åt mig och bokade in ett samtal åt mig tillsammans med en väns mor som tog mig på fullt allvar och tipsade mig om Bo Anzén som var specialist på endometrios. Rätt snabbt fick jag träffa honom och som jag tyckte om honom, han var rak och tog mig på allvar, men sa i princip bara att, ja det låter som det skulle kunna vara det, och eftersom du gått runt med detta så länge nu antar jag att du på egna vägar också förstått vid det här laget att det enda settet för oss att ta reda på om du har endometrios är att utföra en titthålsoperation.

Ja sa jag nervöst som aldrig opererats tidigare och fick en inbokad operationstid några veckor senare.

Lite rädd var jag, jag hade läst om andra kvinnor som vaknat upp utan äggstockar etc, för risk med endometrios är nämligen att organ börjar växa ihop etc. och om de behöver åtgärda något så gör dem det samtidigt. Men vad som helst bara jag vet vad fasen det är jag har.

Dessutom hade det blivit känt för mig att flertal kvinnor i min släkt hade endometrios och att de gjort hysterektomi i tidig ålder.

Vad är endometrios?

”Endometrios innebär att livmoderslemhinna växer utanför livmodern. Ungefär var tionde person som har mens har sjukdomen. Ett vanligt symtom är att ha mycket ont i samband med mens. Det vanligaste är att man behöver behandling för att smärtan ska lindras eller försvinna.”

Symptom:

  • Du får mycket ont när du har mens.
  • Du har smärtor långt in i slidan och i magen när du har slidsamlag.
  • Du har symtom som liknar urinvägsinfektion. Du kan till exempel känna dig kissnödig ofta eller ha svårt att komma igång och kissa.
  • Du har symtom som liknar IBS, som till exempel diarré eller förstoppning.
  • Det gör ont när du kissar eller bajsar.
  • Du har blod i kisset eller bajset i samband med mens.
  • Du känner dig allmänt sjuk, trött, illamående och har feber.
  • Det är svårt att bli gravid.
  • Du har längre och rikligare mens.

https://www.1177.se/sjukdomar–besvar/konsorgan/klada-och-smarta-i-underlivet/endometrios/

Operationsdagen – Dagen D

Att det hade kunnat vara något annat än endometrios fanns inte i min värld. Men det skulle ändras den dagen och få mig att falla platt även den dagen. Efter många förberedelser åkte jag ut till sjukhuset tidigt för att bli sövd och opererad. Jag var en tuff tjej som inte somnade i första taget haha, och jag kommer ihåg att jag låg där och försökte tänka positiva tankar medan de stod där runt kring mig och skrattade åt att jag inte somnade, sen somnade jag och jag såg ljus och drömde om Louie på en äng. Så himla klyschigt men det gjorde jag.

Sen vaknade jag upp i ett annat rum helt ensam, och var så otroligt nyfiken. De gav mig några mackor och jag ville inte äta, allt jag ville var att höra vad de sett och åka hem.

Han kom in och sa ”jag har en positiv sak och en negativ sak, det positiva är, du har inte endometrios vad vi kunde se, det negativa är att du har en inflammerad livmoder, allt är rött och inflammerat och vi vet inte vad det beror på eller vad man kan göra åt det, sen såg vi även en delning utanpå din livmoder så du måste till gyn och göra ett ultraljud”

Jag började gråta och tackade honom så mycket för att han iallafall tagit mig på allvar. Han förstod inte varför jag började gråta eftersom han trodde han kom med glädjebesked, men för mig var det inte det, för i mina öron var allt jag hörde ”vi vet inte vad det är eller beror på eller hur vi kan göra det bättre och du kommer få leva på smärtlindring och gå till smärtkliniken”.

Inflammerad och hjärtformad livmoder

Jag gick på ultraljudet som visade att jag hade en liten delning i livmodern och de sa bara att ”det gör man inte heller något åt och det är inte säkert att du har svårare att bli gravid på grund av detta men om du skulle ha svårt o bli gravid så kan det vara därför”.

Där och då gav jag upp kampen om min livmoder och p-pillerna och sedan dess har jag ätit Cerazette i nu ca 9 månader.

Det har funkat okej men inte alls som förr, jag har haft många oregelbundna blödningar och smärtor. Inte alls som mina pikar när jag är utan dem men jag har fortfarande ont. Jag känner ständigt av min livmoder och lever i princip varje dag med mensvärk och kan fortfarande ligga och kvida om nätterna då och då.

Självklart är jag tacksam för att jag kan leva ett ”normalt liv” med dem, men det som skrämmer mig är att man inte vet vad det är, än idag, och att smärtorna blir värre, var månad som går, än idag.

Trots allt man hört om att det inte är bra att plocka bort sin livmoder är det det enda jag vill idag. Först vill jag, den dag min man känner sig redo för det försöka iallafall få barn, även om jag såklart idag har accepterat det faktum att det kanske aldrig blir jag, men jag kommer iallafall vilja försöka, trots de risker jag är medveten om. Och sen ta bort allt så fort som möjligt, för om det fortsätter såhär så är jag beredd att kasta in handduken mot min egen livmoder. Då får det va.

 

SAFFRANSBULLAR – RECEPT


Alltså sedan jag träffade Lisa Abefelt har jag varit förälskad i detta recept på saffransbullar och jag kommer nog aldrig i hela mitt liv baka tråkiga slentrian lussekatter som alltid smakar törrt o tråkigt. Så är du en av dem så föreslår jag att du idag testar på detta istället! Tyvärr blev de inte i närheten av lika goda som förra året då jag idag är i Abu Dhabi och 1. inte har en aning om vad saker heter på engelska och 2. de har nog inte ens allt man behöver och 3. Jag har verkligen inte allt jag behöver haha.

MEN. Ni kan ju få det riktiga receptet som jag fått från hennes blogg så kan ni få er ett gott skratt på vägen åt mina?

Det riktiga receptet hittar ni HÄR


Du behöver:

  • 50 g jäst
  • 5 dl mjölk 3%
  • 150 g smör
  • 250 g vanilj kesella
  • 2 dl strösocker
  • 1 g saffran (2 kuvert)
  • 1 tsk salt
  • 16 dl vetemjöl, eventuellt lite mer
  • riven vit choklad efter smak

(Att ha i vanlijkesella är verkligen livet och tyvärr hade dem inte det här så jag fick använda trött créme fraiche. Sen hade dem inte vanlig hederlig svensk tråkig jäst heller utan här har dem bara cooola jäster och typ 10 olika sorter som jag aldrig sett förr så det blev minst sagt en utmaning haha)


Hur gör man? Jo,
  1. Värm smör och mjölk i en kastrull till 37 grader (fingervarmt).
  2. Smula ner jästen i en rymlig bunke. Häll lite av den ljumma mjölkblandningen i bunken och blanda tills all jästen löst sig. Blanda i resten av vätskan.
  3. Blanda ner kesella, saffran, socker och salt.
  4. Tillsätt nästan allt mjölet, gärna lite i taget och arbeta degen smidig. Tillsätt mer mjöl om det behövs.
  5. Täck över degen med en duk och låt jäsa i rumstemperatur cirka 60 minuter.
  6. Lyft upp degen på ett mjölat bakbord och knåda den några minuter.
  7. Kavla ut degen
  8. Blanda I hop smör och socker ca 200g smör och 2dl socker
  9. Bred på degen
  10. Riv på vit choklad och se bilder hur du viker / Flätar bullarna.
  11. Låt jäsa igen i ca 40-50 min
  12. Grädda sedan i ugnen på 225 grader 5-8 minuter
  13. Koka en dl socker och 1dl vatten tills sockret löst sig pensla bullarna med detta och doppa / häll sedan på/I strösocker



(hade ingen kavel heller så herregud vad dem blev stora! Men, kavla ut degen, blanda ihop 200g smör + 1dl socker och bre på allt! Sen river du över vit choklad. Därefter viker du ihop delarna mot mitten så de blir som lager)


Ser ni hur fail de är? Tur man kan rädda upp dem genom att senare DRÄNKA dem i sockerlag och socker så frukta ikke)

Sockerlag gör du genom att koka 2dl vatten med 1dl socker

Aaaand done! Men som sagt, jag skulle rekkomendera att ni kikar över på Lisas blogg istället.
 

ÄNNU ETT AVSLUTAT KAPITEL

Godkväll kompisar! Klockan är 23:16 i Dubai och jag ligger nerbäddad i sängen efter en dagstur med världens underbaraste danska gäng och en båt. Det har varit lite omtumlande senaste 24 timmar då det hänt något mycket tråkigt i Tobys liv, men vi försöker vårt bästa att leva på ändå och ta allting minut för minut som går och jag insåg precis att det egentligen finns två saker för mig att fira idag, så jag tänkte göra det med ett blogginlägg.





Innan jag berättar vad vill jag bara damma av de där rackarna! Hur bra kamera har inte min mobil hihih, som jag börjat älska den!

Okej okej, nu till the real deal. Först och främst så nådde min YouTube video 1 000 000 views idag!! HUR SJUKT!! Alltså det är så sjukt och surrealistiskt att det inte ens känns. Antar att jag får ta en minut imorgon igen och försöka låta det sjunka in. Jag ska hur som helst försöka köra lite mer YouTube nu iallafall.

Och nu till det viktigaste av allt!

JAG ÄR FRI!!!! Alltså känslan. Vad nu tänker ni, vaddå fri? JO, jag släppte ifrån mig min bebis idag, officiellt. INSTLY. Min älskade affärsidé och mitt älskade namn, som jag nu fick lämna ifrån mig till en person som absolut inte förtjänar det. Men thats life och det enda jag visste efter att ha försökt arbeta med en person i ett år utan framgång var att jag fasen är beredd att göra vad som helst och fasen förlora typ vad som helst bara jag slipper vandra på samma väg som människan i framtiden, och det behövdes göras nu.

Allt människan försökt att göra sedan dag ett är att glida på mig som en räkmacka och nu får människan fasen börja fiska och rensa själv framöver.

Vet man vad man gör så vet man ju också trots allt att det inte sitter i namnet eller bolaget utan det sitter i huvet.

Nu tänker jag faktiskt inte sitta här och snacka så mycket till men man kan väl kort och gott säga att människan jag drev bolaget med uppenbarligen inte är särskilt rädd om sitt rykte med tanke på hur extremt dåligt avslut människan valde att göra. Men det ligger ju inte på mitt karmakonto som tur var, och viktigast av allt efter månader av tvist är att människan inte är mitt problem längre.

Trots försök att behålla en konkurrensklausul mot mig så blev jag äntligen kvitt den och kommer nu satsa tillsammans med två riktigt tunga grabbar i branschen.

Det firar vi med lite fler bilder


 
 

IBLAND FÅR MAN


Hur fint är inte Abu Dhabi? Det är INGET filter på denna bild och den är tagen med en iPhone 11 MAX PRO som jag äntligen börjat tycka om.

Försöker göra allt för att känna mig effektiv men det går inte så bra just nu, eller jo, effektiviteten är bra men jag är fortfarande rätt låst och jag kommer berätta varför om några dagar när jag äntligen får och som jag stridigt. Det har varit ett jäkla skämt. Att man ibland inte bara kan se lika långt i förväg som jag kan haha. Men men, skam den som ger sig och nu äntligen har det löst sig på bästa sätt och precis genom den utväg jag såg för tre månader sedan fast med en aning mer osmärja. Skönt att äntligen kunna gå vidare i livet iallafall satt säga, och skönt att jag iallafall kunnat hålla diverse andra saker vid liv och att det hänt så mycket saker ändå.


Anyway, dagen påbörjades genom att möta upp Toby på ett morgonpass på gymmet och fortsattes sedan i egna äventyr. Dags att kliva ur sin comfortzone med andra ord och helt ärligt så har jag nog aldrig varit i ett land där jag känt mig så trygg. Ordning och reda.

Jag försökte hitta en fin bikini i både Dubai och Abu Dhabi utan att lyckas (YES! Jag glömde att ta med mig det från Sverige haha) så efter lite research åkte jag 2,5 mil till YAS mall som har ALLT. Där klev man in i de gamla goda butikerna Quicksilver och Billa Bong där man fann både bikinis och baddräkter som fick följa med mig till Saadiyat Beach Club.


Där mötte jag upp underbara Lina och hennes tre barn från sverige som bor här nu. Vi levde livet á la housewives of Abu Dhabi och har nog aldrig sett så många glada kvinnor dansa vid poolen som igår. Så himla kul att se!


Det gick absolut ingen nöd på oss och jag åkte därifrån med en rygg som en kräfta haha. GOALS! Ska på båtparty med Tobias och hans vänner på fredag i Dubai så tänkte att jag faktiskt skulle jobba lite på brännan igår men det gick ju sådär.. jag har nämligen en tendens till att tycka att solen är så fruktansvärt jobbig att jag sitter med ryggen mot hela tiden och därav inte får något mer resultat på framsidan än lite fräknar på ett kritvitt ansikte haha. Bättre lycka nästa gång! Får leta upp någon spraytan tjej här snart så man överlever.

NO FILTER!! FÖRSTÅR NI?!

Senare kom våra män förbi på en middag i närheten och jag somnade redan 22 igår, så är det någon som är redo idag är det jag! Nu jäklarns ska det mailas och donas. Ska nog ta tillfället i akt och spela in en YouTube video med.