VI HAR BLIVIT MED KONTOR!

Ett steg bak, två steg fram! Det är något man får räkna med ibland men hellre det än ett steg fram två steg bak eller vad säger ni? IDAG HAR VI BLIVIT MED KONTOR!! Längtar tills vårt namn har gått igenom patenten till fullo så jag får dela med mig. Men det dröjer nog inte många dagar hihi.


Som sagt, vi signade papperna idag till vår första lokal och jag är sååå lycklig. Vårt Stockholmsbaserade kontor på 78m2. Vilket kap! Älskar att arbeta med business partners med samma visioner som mig och med kompletterande sinnen. Nu kan det roliga börja på riktigt. Nycklarna får vi på fredag och då sätter grabbarna igång med rivningsarbetet så att lokalen blir som bilden till vänster. Bra va?! Snacka om att ha något riktigt bra att se fram emot. NU KÖR VI! 15 inbokade möten och 4 signade kunder INNAN bolaget ens fått ett offentligt namn. Otroligt glad och tacksam!

SÖKER DU PRAKTIK INOM DIGITAL MARKETING?

Letar du praktik så kanske vår mysiga inspirerande arbetsmiljö kan vara något för dig? Maila mig på isabella@isabellajedler.com med rubrik PRAKTIK och en kort beskrivning av dig själv och det du brinner för så tar vi det därifrån. Start för praktik blir 2 mars och vi har plats för 2 st till en början. Passar dig som är intresserad av/pluggar Sociala Medier, Digital Marketing, Content Production (Foto & Film).


Nu till steget tillbaka, jag var förbi WeWork här på ön idag och W O W !! Alltså helt sinnessjukt fint kontor jag skulle ha här med riktigt många trevliga öppensinnade människor MEN, jag behöver en licens. Som det verkar nu skulle en sådan licens kosta ca 100 000 SEK men jag håller dialog med dem så får vi se vad det rinner ut till. Annars får jag helt enkelt jobba ifrån lobbyn som jag gjort nu, vi får se, jag håller tummarna!

 

”hur går det?”


Allt har verkligen tagit sååå mycket mer energi och tid än jag tänkt. Vaddå? Det är väl bara att flytta till Abu Dhabi? Man är väl igång på 24h som vanligt tänkte jag och tvi fick jag. Mitt i uppstarten av nya bolaget har jag kämpat med telefonsamtal då Skype osv är blockat i UAE. Mitt i ett telefonsamtal med mina partners la internet hemma ned, och det är det enda jag haft att förlita mig på, så där satt jag igår utan internet eller någon kommunikation till omvärlden.

Jag försökte beställa ett lokalt simkort då jag inte kan köpa till internet till mitt nuvarande svenska abonnemang i UAE, MEN det gick inte heller om jag inte hade ett UAE leg haha. Så jag fick fint sitta och vänta hemma till Tobi kom hem från jobbet. Vi hade två hantverkare hemma som försökte lösa problemet men tyvärr har de ännu inte fått bukt på det så nu hoppas jag att de kan fixa det imorgon när det kommer andra folk att se över problemet.

_ _ _

Sometimes you are not able to do all the things you were suposed to for sure. Moving to UAE takes a little more time than I thought. ”Hmm, it´s easy to move to a different country! Give me 24h and I am back in business” I thought. But nope! In the middle of an telephone meeting with my other business partners yesterday everything stopped, the internet crashed or something at home and that was my last hope haha. I still don´t have a sim card that works here since I am still on tourism visa either.

I tried to order one yesterday but it did not work with my swedish ID. Unfortunatly Toby got a lot of work too but still he managed to get two guys over yesterday to try to fix our internet problem at home but they could not figure it out either. Therefor we now have to wait til tomorrow when some new guys will come and take a look at it from Dubai. Hoping for the best!


Då fick jag passa på att leka wifey igen och förberedde VÄRLDENS godaste snacks som dessutom är hur enkelt som helst. Allt du behöver är en banan, jordnötssmör och några nötter eller annan typ av topping. I detta fall har jag använt mig av pistach.

Skala bananen, bre på ett lager jordnötssmör, toppa med krossade nötter och in i frysen i ca 2h eller mer, skiva upp och ät omedelbart. SÅ GOTT!

_ _ _

Pretenting to be a wifey during waiting hours I did this awesome snack. You only need one banana, peanut butter and pistachio or something else.

In to the fridge for about 2 hours and then serve, tastes REALLY good!


Efter ett lättare träningspass imorse gick jag till gallerian för att fixa mitt turism simkort till mobilen men tyvärr var de inte inne på plats förrän 13:00 så det var bara att vända hem. Som tur var funkade internet för mig på ETT ställe på hela hotellet – poolen. Kanske var det ödet som sa till mig att jag behövde lite solenergi? Är faktiskt 1000 gånger piggare nu, och tur är väl det för Tobias kommer inte hem förrän midnatt så då hinner jag jobba på tills dess.

_ _ _

After a short workout this morning I went to the mall to try to fix my tourism SIM card but unfortunatly the right guy was not avalible before 1 pm so I had to turn back home again. Luckily the internet worked at one spot – the pool hehe. Much needed even tough I got a little sun burn

Tur att det inte är så varmt här nu under vintern. Perfekt för min mamma och lillebror att besöka oss om 1 månad.

_ _ _

Luckily there is only about 25 degrees celcius. Perfect weather for my mom and brother to visit me in a month.


i väntan på att få gå till gallerian igen passade jag på att baka lite bananbröd och WOW vad gott det blev. Bytte ut mjölet mot glutenfritt och so far funkar det bra för mig. Här nedan kommer receptet:

BANANBRÖD
100 g smör + ytterligare lite till formen
2 msk potatismjöl
2,3 dl socker
2 ägg, uppvispade
4 mogna bananer, mosade + 1 hel
3,4 dl mjöl
1 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
1/2 tsk äkta vaniljpulver

Eventuellt:
1 näve pekannötter eller valnötter, hakade
1 liten näve mörk choklad, hackad
1 stänk kanel eller muskot

Värm ugnen till 175C. Smörj och mjöla en brödform med potatismjöl.
Vispa smör och socker med en elvisp tills det är vitt och krämigt. Blanda de uppvispade äggen med 4 mosade bananer och vispa sen ihop med smöret och sockret till en fluffig smet.

Sikta samman alla torra ingredienser och rör sen ihop med banansmeten.
Rör i nötter, choklad eller kryddor efter tycke och smak.
Häll över smeten i formen och dela sen den sista bananen på längden och lägg med snittytan uppåt ovanpå.

Grädda i 60 minuter tills brödet är gyllenbrunt. Servera i tjocka skivor!

Källa: https://thewayweplay.se/chez-wood/2016/11/bananbrod/


Nu kommer snart Tobi hem på en snabbvändning inför träningen, så ska upp och steka lite omelett till middag tänkte jag innan jag ska fortsätta jobba med nya bolaget. SOM jag är taggad!

_ _ _

Time to get up to our apartment and fix some fast eggs for Toby before his workout. Then back to work again! Working with my new company, LOVE IT!

 

”Kommer du från en rik familj?”

Ouff. denna video tog så mycket längre tid än jag trodde. ”Ska bara slänga ihop en snabb Q&A, hur svårt kan det vara? Uppenbarligen svårt hehe, nu är klockan halv 7 här i Abu Dhabi och jag har hållt på sen 14 tiden. Nu finns del 1 och del 2 live.

 

EVERYDAY IS MY BIRTHDAY


Några dagar ”ledigt” från våra jobb = mycket kul trots en liten del jobb men gud vad kul vi lyckats ha det emellan. Hur kan allt vara så bra? Mycket skratt, mycket kul och 110% ren kärlek och välvilja. Hur fint är inte det?

Igår tog Tobi med mig ut på en liten ”casual” tour som slutade i Abu Dhabi marina bland fina båtar i en vacker hamn. Det är ganska långa avstånd till allting här så det är tur att jag har en sån bra chaufför hehe.

_ _ _

A few days ”off” work for both of us equals a lot of fun! How is it even possible to feel this good? We have so much fun together, 110% pure love and kindness. Isn’t that amazing? I am so truly thankful for these days.

Yesterday Tobi took me out for a little ”casual” tour to Abu Dhabi Marina where we were surrounded by breathtaking yachts.

As there is quite a distance between the different places here, I am also spoiled with a handsome driver – could not get better than this.


Vi lovade varandra att inte dricka alkohol efter nyår och so far so good. Kändes lite konstigt att sitta 2 h i en bar och dricka mocktails MEN förvånansvärt trevligt även om det såklart hjälper att man är gift med den andra personen vid baren haha. Men det tycker jag är så skönt med att nu bo här i Abu Dhabi, att inte automatiskt få den där sucken från andra sidan baren när man beställer alkoholfritt, typ som att bartendern direkt tänker ”jaahopp då tjänar vi inga pengar på dem ikväll och kan lika gärna skita i dem resten av kvällen” men här får man inte den sucken och det underlättar ju såklart en hel del.

Tyvärr fuskade vi lite med gluten igår på den italienska restaurangen men i övrigt tycker jag det har gått väldigt bra också, vi älskar ju båda pasta men har nu köpt hem massa glutenfritt som jag gärna äter istället. Har bara känt av min livmoder två tre gånger nu sedan jag påbörjade min antiinflammatoriska diet men framförallt tror jag att det koffeinfria kaffet har hjälpt.

_ _ _

At NYE we promised each other to quit alcohol for a while and so far so good. It felt a bit weird to drink mocktails for 2 hours in the bar but It worked out super well. Maybe it would be weird if the guy next to me wasn’t my husband, but I think you get my point here. I love red wine and it feels so weird not to drink any on a special night like that.

Unfortunately, we ate a lot of gluten in the Italian restaurant but besides that, I think we are doing pretty well. We now have a lot of gluten-free pasta at home and I think it actually tastes quite similar to ordinary pasta. It has helped me a lot to not drink any caffeine these last months, I just hope it will last!! I am so tired of my pain.


Idag vaknade vi riktigt tidigt för att åka ut på äventyr! Ut i öknen för att köra fyrhjuling. Tobi frågade vad jag önskade mig till min födelsedag om några veckor men det känns bara så dumt, för helt ärligt känns det fasen som att typ varje dag är min födelsedag. Det är som att alla dagar är mina favoritdagar just nu. Den gamla Bella hade blivit rädd, men ikke den nya. Trots att man sedan liten flicka ifrån en småstad fått höra ”you can´t have it all” så har jag senaste året lyckats ändra det mindsetet till ”You can have it all”. Vad som exakt menas med att man kan ha allt betyder ju såklart inte att man kanske på riktigt kan bli president i USA imorgon MEN det betyder för mig att JOPP! Du kan vara lycklig.

_ _ _

This morning we woke up early for fun adventures! Tobi asked me what I wanted for my birthday and that got me thinking about how stupid that question felt. Because honestly, at the moment every day feels like it’s my birthday. The old Bella would tell herself ”You can’t have it all” but the past year I have changed my mindset to ”you CAN”. Maybe I would not be able to be Americas next President tomorrow BUT, it simply means, YES! It is OK to be happy. You deserve to be happy. You deserve to have fun, you deserve to have a loving husband and loving friends.


Nu är vi hemma igen på ön efter världens godaste libanesiska lunch. Dags för arbetsdagen att börja. Snart får ni se det nya bolaget jag gått och lurat på.

_ _ _

Back at home after the best Lebanese lunch ever. Time for today’s work! Hopefully you will see more of the company I have been working on soon.

 

Qasr Al Watan


Idag vaknade vi upp dyngförkylda, eller jag har ju varit det i några dagar nu men nu har jag dragit ner tobi i fallet haha. Men då han är ledig några dagar nu från jobbet valde vi att försöka utforska staden lite tillsammans så han tog mig till Qasr Al Watan. Så coolt!


Helt sjukt vilka majestätiska byggnader dem har här. Men det är väl ingen nyhet iof, men hela grejen med att utforska Abu Dhabi är det för mig, för det åker massvis med svenskar ner till Dubai men jag har sällan hört om Abu Dhabi vilket är synd för det finns så mycket att se här, i lugn och ro.

På plats tog vi en te så vi skulle kunna prata bättre och inte ha så ont i halsen haha, MEN det var riktigt gott te med tillsammans med en äpplepaj.

Efter några timmars promenad åkte vi till en fiskmarknad och satte oss på en liten restaurang vid hamnen för riktigt god lunch innan vi åkte hemåt för att jag skulle jobba lite och Tobi lagade middag. Tom kha gai, riktigt underskattad måltid.

Nu ska vi kolla på serien Messiah och äta lite mango sorbet. Vårt nyttiga liv får börja imorgon hehe.
 

NYE 2020

Diskussionerna blev inte många, vi bestämde oss för att fira nyår ensamma hemma bara han och jag. Nu har det varit allt för många resor hit och dit och det är så skönt att landa lite för en gång skull, men som en brev på posten med vääärldens värsta förkylning.

Jag tog på mig det jag sagt, jag styr nyårsmiddag!

Först gick jag runt lite i gallerian som ligger i ”samma” byggnad som vi bor i på Rosewood och gick och handlade inför kvällen och förberedde pralinerna som var så enkla att göra. Allt du behöver är 2 dl sirap, 1 dl kokosolja och 250g kakao, in i kylen i ca 1-2 h och rulla in dem i något fint som pistasch eller rosenblad.

Till fördrink blandade jag 50/50 ingefära kambucha med champagne och lite granatäpple.

Till förrätt hade jag lagt in 200g oxfile i frysen kvällen innan som jag sedan skar i ca 2mm tjocka skivor, bankade ut och serverade på en flingsaltsbädd toppat med parmesan, rostade pinjenötter och ruccola.

För att bryta av köttet för de kommande fiskrätterna serverades det gratinerad romansallad med gruyere ost. Därefter finhackade jag 50% jordgubbar och 50% gurka innan jag stekte på pilgrimsmusslorna.


Nu till min favorit som min far komponerade ihop åt mig, ni bara MÅSTE testa såsen. W O W.

Först stekte jag på sparris och broccoli som sides toppade med pinjenötter och förberedde sedan såsen som kommer här:

1 vaniljstav
2 dl grädde
3 msk riktigt smör
4 dl vatten
1 fiskbuljong
1 dl torrt vitt vin
1/2 hackad gul lök
Salt och peppar efter smak
Maizena / majsmjöl till redning

Hur: Dela vaniljstången och skrapa ur kärnona. Smörkoka lätt med den hackade löken i ca 10 min. Tillför vatten och buljong, koka ca 5 min till. Tillför det vita vinet, red av såsen och tillsätt grädden.

Därefter stekte jag plattfisk enkelt i smör genom att först bada båda sidor i majsmjöl tillsammans med lite salt. Voilá!


Efter middagen gick vi ner till poolen och baren för att se alla magiska fyrverkerier! De höll på konstant i en kvart och det var så fint komponerat. Så himla mysig

 
 

MITT HEMLIGA GIFTEMÅL

Nu ska ni allt få höra! Som jag väntat! Helt sjukt hur jobbig sista månaden varit trots att jag haft så himla mycket kul också. Jag har tömt hela min lägenhet, skänkt typ 90% av mitt liv till välgörenhet och firat jul på 3 ställen i världen innan jag flyttat till Abu Dhabi. Men mer om det i ett annat inlägg, detta ska handla om en sak, hur vi gifte oss. Hur gick det till egentligen? Frågorna är många så här kommer svaren!
”Hur friade han?”

Vi hade bara varit tillsammans i ca 2 månader när vi satt och pratade om att vi en dag behöver ta beslut om att flytta till varandra. Till en början var jag väldigt strängt emot att flytta ifrån Sverige men efter att många bitar föll på plats och det urartade med Instly kände jag bara att, nope. Det är fasen meningen att jag ska flytta till honom nu. Jag hade helt enkelt inte så mycket som gjorde att jag var tvungen att bo i Sverige just nu och Tobi har ju fast jobb, lägenhet, bil i Abu Dhabi etc, så svaret blev ganska tydligt. Så jag tillslut sa, vettu vad? Jag kan tänka mig att flytta till dig, för jag orkar verkligen inte med distansen längre. Sen hände allt väldigt snabbt, jag sa upp mitt deltidsuppdrag, sa upp min lägenhet etc.

För att göra processen att flytta enklare förstod vi rätt snabbt att det är 1000 gånger lättare att vara gifta, så vi pratade om att göra det i smyg, utan att berätta för någon, utan att lägga upp det någonstans och utan att bära ringar eller dylikt för att ge tobi en chans i framtiden att fria på riktigt haha.

Skatteverket gav oss gång på gång fel information om vår hindersprövning vilket ledde till att det som vanligen skulle tagit 2 veckor tog 3 månader!! Under dessa månader hann saker och ting eskalera lite granna och det som skulle bli ett helt hemligt bröllop slutade upp i lite instagramposts haha. Det kändes så larvigt att gifta sig helt i smyg eftersom vi på riktigt faktiskt verkligen ville gifta oss på riktigt, det kändes verkligen 120% rätt, jag vet vet vet att Tobi är mannen i mitt liv och det kan alla mina vänner intyga också, SÅ, let’s do it sa vi.

Eng: Here is all you wanna know! everything! I have emptied my entire apartment, donated about 90% of my life to charity and celebrated Christmas at 3 places in the world when I moved to Abu Dhabi. But more about that in another post, this will be about one thing, how we got married. How did it go? The questions are many so here are the answers!

The Proposal.

We had only been together for about 2 months when we sat talking about the need to one day decide to move to each other. At first, I was very strict about moving from Sweden but after many pieces fell into place and it became depleted with Instly, I just felt that, nope. It is the phase I intend to move to him now. I simply didn’t have as much as I had to live in Sweden right now and Tobi has a permanent job, apartment, car in Abu Dhabi, etc, so the answer became quite clear. So I finally said, you know what? I like to move to you, because I really can’t cope with the distance anymore. Then everything happened very quickly, I resigned from my part-time job, resigned from my apartment, etc.

To make the process of moving easier, we quickly realized that it is 1000 times easier to get married, so we talked about doing it sneakily, without telling anyone, without posting it anywhere and without wearing rings or the like. to give Tobi a chance in the future to propose, for real real haha.

The Swedish Tax Agency repeatedly gave us incorrect information about our obstacle test, which led to what would normally take 2 weeks took 3 months !! During these months, things escalated a little, and what would become a completely secret wedding ended up in a little Instagram post haha. It felt so crappy to get married in secret because we, really, really wanted to get married, it felt like 120% right, I know know know Tobi is the man in my life and all my friends can attest too, SO, let’s do it so vi.


Vi bokade rum på Downtown Camper där vi även skulle ha vigseln, Tobi kom till Sverige i 24h från jobbet och vi hade inte setts på ca 25 dagar, helt sjuuuukt så mycket jag saknade honom. På kvällen hade jag beställt massa mat och efter några glas vin somnade vi rätt tidigt, men det var helt omöjligt att sova! Jag vaknade en gång i timman och tänkte: ”Får man vakna nu?!” 🙂

Många frågor om våra ringar och vi har bara enkla guldringar.

Eng: We booked rooms at Downtown Camper where we would also have the wedding ceremony, Tobi came to Sweden in 24h from work and we had not been seen in about 25 days, totally seven weeks so much I missed him. In the evening I had ordered lots of food and after a few glasses of wine we fell asleep quite early, but it was completely impossible to sleep! I woke up once an hour thinking, ”Can you wake up now ?!” 🙂

Many questions about our rings and we only have simple gold rings.

13 december

The day! Vi vaknade och fnittrade ihjäl oss hela dagen, där satt vi och åt frukost som vilken dag som helst men skulle snart gifta oss i smyg. Bland den sjukaste känslan i världen vill jag lova.

Klockan 12 skulle vår vigselförättare Mona komma tillsammans med Tobias lillasyster och våra två vittnen Philip och Isabella.

Eng: The day! We woke up and giggled to death all day, there we were, eating breakfast as any other day but was about to get married in secret. Among the sickest feelings in the world, I want to promise.

At 12 o’clock, Mona, Tobia’s little sister and our two witnesses Philip and Isabella arrived for the secret wedding.


GIFTA!!! Alltså jag var sååååå nervös innan, helt sjukt!! Insåg att jag aldrig skulle våga gå in ensam i en kyrka framför typ 150 gäster, om jag var sådär nervös inför bara oss, hur nervös hade jag varit då?

Efter vigseln gick vi upp på taket för lite champagne från Philip.

Eng. MARRIIIEED! I was so so nervous! Longing for champagne.



Sen blev det lunch där vi hade vår första middagsdejt, Strandvägen 1 innan några av mina vänner kom förbi i vår svit på Grand Hotel för lite champagne och hejdå/bröllopsmiddag på Nosh and Chow.

Eng. aftrewards we went out for lunch at our first dinner date spot. Strandvägen 1 before some of our friends arrived to our suite at Grand Hotel for champagne and dinner at Nosh and Chow.




Dagen kunde verkligen inte blivit bättre. Det var så himla kul och WOW vad jag älskar den där rackarns människan. Jag är så tacksam över varje minut med Tobias. Jag har aldrig i hela mitt liv känt en sådan fin kärlek där allt är 110% välvilja, omtanke och ren kärlek. Jag känner mig nog för första gången älskad av någon på riktigt. Helt fantastisk känsla.

Eng. The day really couldn’t get any better. It was so much fun and WOW what I love about that guy’s man. I am so grateful for every minute with Tobias. I have never in my entire life felt such a fine love where everything is 110%, care and pure love. I feel for the first time loved by someone for real. Absolutely amazing feeling.


Efter en god frukost på sängen var det dags för Tobi att bära sig av mot jobb igen och jag åkte på en hejdundande julfest tillsammans med Felix.

Eng. After a good breakfast on the bed, it was time for Tobi to set off for work again and I went to a heady Christmas party with Felix.

Det blir en bröllopsfest!

Vi kommer absolut ha ett ”vanligt” bröllop inom sinom tid för vänner och familj, men då det är mycket som händer närmsta året så satsar vi på 2021 eller 2022. Stay tuned!

 

MIN ENDOMETRIOSUTREDNING

Ännu en natt av smärta till dagboken registrerad, detta trots att jag gör det enda som de sa skulle hjälpa mot smärtorna, äter minipiller, men nu har även de slutat fungera trots att jag testat två olika nu sedan de opererade mig och livsglädjen försvinner totalt igen. Störst av allt är nog rädslan för att fortfarande inte veta vad det är som gör så fruktansvärt ont i mig, eller jag vet ju att jag har en hjärtformad livmoder och jag vet att den är kroniskt inflammerad, men varför? Varför blir det värre och värre var år som går förbi mig och hur kommer det vara när jag är 30? Kommer jag ens kunna få barn någongång eller ska jag redan nu ställa in mig på att det inte kommer kunna bli så för mig?

Med risk för att detta kommer bli ett väldigt långt inlägg så ber jag om ursäkt i förväg, men jag kom på att jag faktiskt aldrig har samlat min story på ett och samma ställe.

Ni som följt mig på instagram ett tag har fått följa med mig på sjukhusbesök, operationer etc. och tyvärr är det så många av er där ute som känner igen sig och det gör mig ännu mer ledsen, för jag önskar inte ens min värsta fiende denna smärta som till och med kan få en så glädjesprudlande och positiv tjej som mig att tappa livslusten totalt.

Vi tar det från början,

Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg exakt när jag fick min första menstruation, men jag tror att det var i 8an på högstadiet. Man hade ju hört att det skulle göra ont och sådant redan innan man upplevde det själv, och det fanns även tjejer i högre årskurser som skolkade från idrott etc på grund av mensvärk. Men som det pratades om dem så förstod man nog inte riktigt att det kunde vara för att de genomled en otrolig smärta utan mest upplevdes det som att de skolkade och hade något de kunde skylla på.

Det kändes som att man helt enkelt såg de tjejer som klagade som mesar, och jag ville inte vara en mes.

Nog gjorde det ont för mig redan från början, men redan efter 3-6 månader låg jag där med spyhinken bredvid mig, hemma i fosterställning med tårar rinnandes nedför kinden. I 2 dagar. Mamma bara skakade på huvet och såg nog även mig som en mes som bara ville ha en anledning att skolka.

I 9an träffade jag min första pojkvän Sebastian och två på min skola var gravida. Jag var livrädd och innan något sådant ens blev aktuellt i vår relation fick man p-piller. Som ”tur var” har min pappa historik med hjärtinfarkt och jag fick därför inte äta vanliga p-piller på grund av risk för blodpropp och fick Cerazette.

”Cerazette innehåller små mängder av en sorts kvinnligt könshormon, gestagenet desogestrel. Cerazette kallas därför för ett gestagent p-piller. I motsats till kombinerade p-piller så innehåller dessa inte något östrogen som komplement till gestagenet.

De flesta gestagena p-piller fungerar framför allt genom att förhindra spermierna från att nå livmodern. De hindrar inte alltid äggceller från att mogna, vilket är den huvudsakliga effekten av kombinerade p-piller. Cerazette skiljer sig från de flesta gestagena p-piller genom att ha en tillräckligt hög dos för att i de allra flesta fall förhindra äggceller från att mogna. Därför ger Cerazette ett gott skydd mot graviditet.

I motsats till kombinerade p-piller kan Cerazette användas av kvinnor som inte tål östrogen eller kvinnor som ammar. En nackdel är att blödningarna kan bli mer oregelbundna när man använder Cerazette. Det kan också hända att du inte får några blödningar alls.” – läkemedelguiden.se

YES! Ingen blödning.

Jag levde på som normalt, fick lite ”ilningar” i magen ibland men för det mesta glad och pigg utan någon större smärta. Så var det något halvår och sen slutade jag med dem ett tag för att jag tyckte det var lite läskigt och konstigt att man skulle stoppa i sig något som slår ut hela kvinnans system på det viset och dessutom började jag bli ganska deprimerad och pillerna gjorde inte något bättre om vi säger så. Det var mycket turbulens i livet och det blandat med tonårshormoner som går upp och ner OCH Cerazette var inget att rekommendera. Så jag slutade och där var jag igen, men spyhinken.

Jag laddade ner en app som höll koll på cykeln och fick även se att jag hade ovanligt långa cykler. De flesta av mina vänner hade kanske 28 dagar och min kunde i värsta fall bli 34 och som värst en gång 41! Men det höll sig mestadels kring 34 och oftast kunde jag blöda i 8 dagar. Men vad viste jag?


Mina smärtor var tillbaka och jag gick många gånget till sjuksyrran och läkaren som i princip skrattade åt mig och talade om för mig att det gör ont att ha mens och att jag ska sluta lipa. Som dem sa, ta en panodil! ”Hjälper inte det ja men blanda en ipren och en panodil” ha-ha-ha.

Det gick några år med Cerazette,






Snacka om nostalgitrip att kolla igenom sitt flöde på instagram, jag har sett ut som typ 100 olika människor, bytt tillbaka, bytt igen och haft mig. Skönt att man är ute ur de träsket nu iallafall haha men det var nog nyttigt.

Alla de looksen gick jag igenom med Cerazette iallafall och sen en dag när jag var tillsammans med M för nu ca 2 år sedan så fick jag höra om endometrios för första gången via min vän Lisa Anckarman. Jag satt där som ett frågetecken och kände igen mig i exakt allt hon berättade om, och där fick jag också höra att det är svårare att få barn etc, och eftersom det typ är min absoluta livsdröm så blev jag såklart jätteorolig och bestämde mig för att sluta med Cerazette även om inte barn var på tal med M förrän flertal år så ville jag som kvinna iallafall inte vara naiv och tänka ”aja men när jag är 35 kaaanske jag vill ha barn” för det finns fan inget som gör mig så irriterad som när folk säger så. Snacka om att ta hela biologin för given och blunda för verkligheten.

Så jag ville iallafall ta reda på vad det var jag hade och som ett brev på posten kom smärtorna, de kunde vara borta i 1-2 månader och sen booom var det tillbaka igen och de blev kraftigare och kraftigare med tiden.

”Man ringer inte till 112 med mensvärk förstår du väl”

Tacksam var jag över att leva tillsammans med någon som tog mig på största allvar och alltid pysslade om mig när jag hade ont, följde med mig till läkare, ringde åt mig, bokade in tider åt mig, hämtade mig från sjukhus osv. Evigt tacksam till M för att du orkade kämpa åt mig när jag inte hade någon ork kvar.

Allt började med att åka till gyn på Sophiahemmet som bara idiotföklarade mig till varför jag slutat med mina minipiller och sa att jag borde börja igen. Varpå jag blev superirriterad och sa att NEJ det vill jag inte för jag vill veta vad som försegår i min kropp PÅ RIKTIGT.

Värst var som tur var nätterna, och oftast tajmade det in lagom till helgen så som tur var kunde jag sköta mitt arbete som vanligt förutom någon enstaka gång när jag spydde på jobbet och fick ta en taxi hem.

Jag förstod nog inte riktigt hur illa det skulle bli ju mer tiden gick utan mina Cerazette och helt plötsligt en natt låg jag där i fosterställning och kved med mina flaskor med varmt vatten i hela kroppen, så varma att man skollade huden flertal gånger. M vaknade i vanlig ordning och såg mina drogade ögon, det gick inte att få kontakt med mig och han ringde genast läkare som var jätteförstående till honom och sa något i stil med ”men gud sådär kan hon ju inte ha det, jag bokar in en tid till henne imorgon” vilket blev utmärkt för mig då smärtorna började avta igen och det kändes onödigt att åka in till akuten. (Hatar det).

Så lycklig jag kände mig då, efter att ha sökt hjälp själv minst 15 gånger tidigare utan att bli tagen seriöst. Kanske krävdes det bara att en man ringde in för att bli tagen på allvar?

____

Besöket på vårdcentralen på Gärdet som jag blev skickad till var UNDER ALL JÄVLA KRITIK. FYFAN!!! Förlåt för uttrycken men hon gjorde mig så jävla ledsen och besviken att jag gick ut och sprang hem, sen satt jag kvar i soffan i en timma och grät för att allt kändes så hopplöst så M fick komma hem och krama mig.

Jag satt där i väntrummet med hopp om att någon skulle lyssna på mig på riktigt, men besöket blev rekordkort. Det var en ”tant” som tittade på mig med en sådan skeptisk bitchig blick och sa ”jaha vad kan jag hjälpa dig med då?”, varpå jag berättade om de senaste gångerna och att jag dessutom senast testade Oxynorm utan någon verkan som jag fått från min visdomstands operation, varpå hon svarade ”jaha, men då får du testa med Citodon då” Varpå jag svarar, okej, så du tycker på fullaste allvar att en 21 årig tjej ska bli beroende av opiater och leva på det 1/4 av sitt liv? Låter det hälsosamt? Är det inte då bättre att förstå vad det är som är fel på riktigt? Kanske göra en endometriosutredning? Dessutom hade jag testat det innan också utan någon som helst effekt. Men hon sa bara: ”Ja men alltså mensverk gör ont, då får du gå hem och testa med dessa istället så får du komma tillbaka sen, och även om du skulle ha endometrios så finns det inget du kan göra åt det så det är bara o lära dig att leva med det”.

”…men jag hann inte fram den natten”

Min största rädsla var att vara ensam. För jag hade svimmat av mina smärtor förr och jag var så otroligt rädd över att det skulle hända när jag var ensam, och min värsta dröm slog in. M var i utlandet och jag var ensam hemma, min cykel var ovanligt lång, ca 40 dagar och jag hade börjat bli orolig för om jag var gravid. Men så var jag ensam hemma och la mig kring 23 tiden och vaknar upp kring 03 med otrolig smärta i vanlig ordning och jag kommer ihåg att jag tänkte ”jahapp då var det dags igen” och hämtade flaskor med varmt vatten för att ladda upp. (Jag hade skapat någon form av rutin för när det hände mitt i natten så jag försökte sova igenom smärtan så gott jag kunde trots att man såklart inte får någon vidare sömn) och så låg jag någon halvtimma tills det högg i hela magen, det kändes på riktigt som någon från ingenstans tog en stor kniv och stack igenom magen och jag kommer ihåg att jag skrek rakt ut i panik och svetten rann från hela kroppen och i panik ringde jag 112 och berättade om läget mitt i all panik så gott jag kunde varpå hon svarade ”Men snälla du man ringer inte till 112 med mensvärk förstår du väl” varpå jag svarar något i stil med ”snälla ni måste hämta mig ni förstår inte, jag är ensam och jag kommer förlora medvetandet snart” och hon snäser åt mig igen. Vi lägger på och i panik ringer jag till 1177 och förklarar läget igen och säger snälla ni måste hjälpa mig ni förstår inte allvaret, varpå hon säger ”testa ställ dig i duschen med varmt vatten”.

Hopplöst och förtvivlad lägger jag på och blir irriterad på henne som tror jag inte testat med allt senaste åren och att detta inte är likt i närheten av de andra gångerna så att jag på riktigt för första gången var rädd för mitt liv. Jag inser att ingen kommer hjälpa mig och samlar kraft för att rulla ner på golvet och kravlar mig ut till köket som låg ca 10 meter ifrån sängen för att trycka i mig oxynorm, men jag kom inte fram den natten. Halvvägs tuppade jag av och vaknade av att lägenheten var ljus för att solen gått upp. Det var jävla tur att jag hade för ont för att stå upp. Vad fan hade hänt då? Vart hade jag slagit i huvet och vem hade sett det?

Bo Anzén

Det tog mig lång tid innan jag återhämtade mig psykiskt från den händelsen, jag var så otroligt ledsen, men sen hade M ringt runt åt mig och bokade in ett samtal åt mig tillsammans med en väns mor som tog mig på fullt allvar och tipsade mig om Bo Anzén som var specialist på endometrios. Rätt snabbt fick jag träffa honom och som jag tyckte om honom, han var rak och tog mig på allvar, men sa i princip bara att, ja det låter som det skulle kunna vara det, och eftersom du gått runt med detta så länge nu antar jag att du på egna vägar också förstått vid det här laget att det enda settet för oss att ta reda på om du har endometrios är att utföra en titthålsoperation.

Ja sa jag nervöst som aldrig opererats tidigare och fick en inbokad operationstid några veckor senare.

Lite rädd var jag, jag hade läst om andra kvinnor som vaknat upp utan äggstockar etc, för risk med endometrios är nämligen att organ börjar växa ihop etc. och om de behöver åtgärda något så gör dem det samtidigt. Men vad som helst bara jag vet vad fasen det är jag har.

Dessutom hade det blivit känt för mig att flertal kvinnor i min släkt hade endometrios och att de gjort hysterektomi i tidig ålder.

Vad är endometrios?

”Endometrios innebär att livmoderslemhinna växer utanför livmodern. Ungefär var tionde person som har mens har sjukdomen. Ett vanligt symtom är att ha mycket ont i samband med mens. Det vanligaste är att man behöver behandling för att smärtan ska lindras eller försvinna.”

Symptom:

  • Du får mycket ont när du har mens.
  • Du har smärtor långt in i slidan och i magen när du har slidsamlag.
  • Du har symtom som liknar urinvägsinfektion. Du kan till exempel känna dig kissnödig ofta eller ha svårt att komma igång och kissa.
  • Du har symtom som liknar IBS, som till exempel diarré eller förstoppning.
  • Det gör ont när du kissar eller bajsar.
  • Du har blod i kisset eller bajset i samband med mens.
  • Du känner dig allmänt sjuk, trött, illamående och har feber.
  • Det är svårt att bli gravid.
  • Du har längre och rikligare mens.

https://www.1177.se/sjukdomar–besvar/konsorgan/klada-och-smarta-i-underlivet/endometrios/

Operationsdagen – Dagen D

Att det hade kunnat vara något annat än endometrios fanns inte i min värld. Men det skulle ändras den dagen och få mig att falla platt även den dagen. Efter många förberedelser åkte jag ut till sjukhuset tidigt för att bli sövd och opererad. Jag var en tuff tjej som inte somnade i första taget haha, och jag kommer ihåg att jag låg där och försökte tänka positiva tankar medan de stod där runt kring mig och skrattade åt att jag inte somnade, sen somnade jag och jag såg ljus och drömde om Louie på en äng. Så himla klyschigt men det gjorde jag.

Sen vaknade jag upp i ett annat rum helt ensam, och var så otroligt nyfiken. De gav mig några mackor och jag ville inte äta, allt jag ville var att höra vad de sett och åka hem.

Han kom in och sa ”jag har en positiv sak och en negativ sak, det positiva är, du har inte endometrios vad vi kunde se, det negativa är att du har en inflammerad livmoder, allt är rött och inflammerat och vi vet inte vad det beror på eller vad man kan göra åt det, sen såg vi även en delning utanpå din livmoder så du måste till gyn och göra ett ultraljud”

Jag började gråta och tackade honom så mycket för att han iallafall tagit mig på allvar. Han förstod inte varför jag började gråta eftersom han trodde han kom med glädjebesked, men för mig var det inte det, för i mina öron var allt jag hörde ”vi vet inte vad det är eller beror på eller hur vi kan göra det bättre och du kommer få leva på smärtlindring och gå till smärtkliniken”.

Inflammerad och hjärtformad livmoder

Jag gick på ultraljudet som visade att jag hade en liten delning i livmodern och de sa bara att ”det gör man inte heller något åt och det är inte säkert att du har svårare att bli gravid på grund av detta men om du skulle ha svårt o bli gravid så kan det vara därför”.

Där och då gav jag upp kampen om min livmoder och p-pillerna och sedan dess har jag ätit Cerazette i nu ca 9 månader.

Det har funkat okej men inte alls som förr, jag har haft många oregelbundna blödningar och smärtor. Inte alls som mina pikar när jag är utan dem men jag har fortfarande ont. Jag känner ständigt av min livmoder och lever i princip varje dag med mensvärk och kan fortfarande ligga och kvida om nätterna då och då.

Självklart är jag tacksam för att jag kan leva ett ”normalt liv” med dem, men det som skrämmer mig är att man inte vet vad det är, än idag, och att smärtorna blir värre, var månad som går, än idag.

Trots allt man hört om att det inte är bra att plocka bort sin livmoder är det det enda jag vill idag. Först vill jag, den dag min man känner sig redo för det försöka iallafall få barn, även om jag såklart idag har accepterat det faktum att det kanske aldrig blir jag, men jag kommer iallafall vilja försöka, trots de risker jag är medveten om. Och sen ta bort allt så fort som möjligt, för om det fortsätter såhär så är jag beredd att kasta in handduken mot min egen livmoder. Då får det va.

 

SAFFRANSBULLAR – RECEPT


Alltså sedan jag träffade Lisa Abefelt har jag varit förälskad i detta recept på saffransbullar och jag kommer nog aldrig i hela mitt liv baka tråkiga slentrian lussekatter som alltid smakar törrt o tråkigt. Så är du en av dem så föreslår jag att du idag testar på detta istället! Tyvärr blev de inte i närheten av lika goda som förra året då jag idag är i Abu Dhabi och 1. inte har en aning om vad saker heter på engelska och 2. de har nog inte ens allt man behöver och 3. Jag har verkligen inte allt jag behöver haha.

MEN. Ni kan ju få det riktiga receptet som jag fått från hennes blogg så kan ni få er ett gott skratt på vägen åt mina?

Det riktiga receptet hittar ni HÄR


Du behöver:

  • 50 g jäst
  • 5 dl mjölk 3%
  • 150 g smör
  • 250 g vanilj kesella
  • 2 dl strösocker
  • 1 g saffran (2 kuvert)
  • 1 tsk salt
  • 16 dl vetemjöl, eventuellt lite mer
  • riven vit choklad efter smak

(Att ha i vanlijkesella är verkligen livet och tyvärr hade dem inte det här så jag fick använda trött créme fraiche. Sen hade dem inte vanlig hederlig svensk tråkig jäst heller utan här har dem bara cooola jäster och typ 10 olika sorter som jag aldrig sett förr så det blev minst sagt en utmaning haha)


Hur gör man? Jo,
  1. Värm smör och mjölk i en kastrull till 37 grader (fingervarmt).
  2. Smula ner jästen i en rymlig bunke. Häll lite av den ljumma mjölkblandningen i bunken och blanda tills all jästen löst sig. Blanda i resten av vätskan.
  3. Blanda ner kesella, saffran, socker och salt.
  4. Tillsätt nästan allt mjölet, gärna lite i taget och arbeta degen smidig. Tillsätt mer mjöl om det behövs.
  5. Täck över degen med en duk och låt jäsa i rumstemperatur cirka 60 minuter.
  6. Lyft upp degen på ett mjölat bakbord och knåda den några minuter.
  7. Kavla ut degen
  8. Blanda I hop smör och socker ca 200g smör och 2dl socker
  9. Bred på degen
  10. Riv på vit choklad och se bilder hur du viker / Flätar bullarna.
  11. Låt jäsa igen i ca 40-50 min
  12. Grädda sedan i ugnen på 225 grader 5-8 minuter
  13. Koka en dl socker och 1dl vatten tills sockret löst sig pensla bullarna med detta och doppa / häll sedan på/I strösocker



(hade ingen kavel heller så herregud vad dem blev stora! Men, kavla ut degen, blanda ihop 200g smör + 1dl socker och bre på allt! Sen river du över vit choklad. Därefter viker du ihop delarna mot mitten så de blir som lager)


Ser ni hur fail de är? Tur man kan rädda upp dem genom att senare DRÄNKA dem i sockerlag och socker så frukta ikke)

Sockerlag gör du genom att koka 2dl vatten med 1dl socker

Aaaand done! Men som sagt, jag skulle rekkomendera att ni kikar över på Lisas blogg istället.