THE FINAL CHAPTER

Helt plötsligt slog det till som en blixt från klar himmel, det kändes inte rätt. Att vi älskar varandra finns det inget tvivel om, men älskar vi varandra på det sättet som bara kära kan? Om inte, är jag redo att ge bort mig till en man som inte får mig att känna så och redo att kasta bort både min och hans framtida chans att få känna att det känns rätt?

Jag har alltid varit lite kär i kärleken, jag har velat allting så mycket att jag kanske har sprungit fler mil än benen orkat, och helt plötsligt var det som att jag förstod att vi båda höll på att göra ett misstag.

Ja, ni förstår nog vart detta leder. Jag ska inte gifta mig denna gång, hur överväldigande allting än har varit, hur fin vår kärlek än har varit, villkorslös bortom alla gränser, så gick det inte hela vägen. Ni vet det där citatet som finns som lyder “Pic a lover who looks at you like maybe you are magic”. Så var det nog aldrig riktigt, jag “nöjde” mig med det väldigt länge, just för att M var som magi för mig, men sen insåg jag att han fick mig att tappa bort min egna magi, och när jag insett det fanns det ingen återvändo.

Vi har inte bråkat en enda gång sedan jag öppnade upp för att ställa in bröllopet, vi har gråtit en skvätt då och då, men det är tårar av kärlek, för vi kommer alltid vilja varandras bästa, och vi har förstått båda två att det är bäst såhär, och en dag kommer jag göra om allting igen, och som jag ser fram emot det! Att få ha en ring på mitt finger, se ner på den och le, för att jag kommer vara den lyckligaste flickan på jorden med världens lyckligaste man.

Write a comment